stonehard

Vi har alla hört hur viktigt det är med en bra början och slut när man skriver en text/berättelse och dessa ska i sin tur höra ihop på något sätt med hjälp av den "röda tråden" som skall följas genom genom hela texten/berättelsen. Nu ska vi se hur Emile Zola börjar sin bok Thérése Raquin.

Det tre första meningarna är "I slutet av rue Guénégaud, när man kommer från kajerna, träffar man på passage du pont-Neuf, ett slags smal, mörk koridor, som går från rue Mazarine till rue de Seine. Passagen är nittio fot lång och högst sex fot lång och högst sex fot bred; den är belagd med guldaktiga, utnötta, i fogningarna lossnade stenhällar, som alltid utsvettat en stark fuktighet. Det skurna glastaket, som i räta vinklar täcker passagen, är svart av smuts."

Det var tre långa meningar det, men vad vill Emile säga med bokens början, vad har dem för syfte?
Hela första kapitlet inklusive de tre första meningarna är en rak igenom, nogrann miljöbeskrivning för att vi läsare skall få en bra, detaljerad bild av hur omgivningen ser ut vilket gör att vi läsare lättare kommer att se det Emile skriver när vi läser det. De första meningarna innehåller en beskrivning av en viss passage som kanske kommer ha en viktigt betydelse senare i boken eller så vill han åter igen bara att vi ska få en så detaljerad bild av omgivningen som möjligt, vem vet? (inte jag i alla fall, än)

En lång miljö beskrivning i början kan locka oss läsare att vilja veta mer eftersom att man vet hur allt ser ut i detalj så nu vill man lära känna dem som bor där och veta vad alla passager, hus och människor har för mening i boken. I böcker jag tidigare har läst hoppar man oftast direkt in i berättelsen så en sån här början är ovanlig för mig. Det ska bli spännande att läsa vidare och upptäcka nya passager genom Frankrike.


Såhär ser Emile Zola ut:



- En riktig pudding må jag säga :)